Han har i alla fall inte ont

I alla uppförsbackar är jag så glad för att jag i alla fall fick världens goaste unge.
I söndags bytte vi ut hans penicillin, igen, fast det är ju första kuren i januari, fast han avslutade ju den senaste i december så jag vet inte om det är bra eller dåligt, natten har i alla fall varit bra.
Men natten till igår var inte rolig. Elias gick och la sig som vanligt mellan sju och halv åtta, sen sov han utan att hosta till vi gick och la os vid halv tio, då började han hosta, och hosta och hosta och sen vaknade han så klart och kom in till oss, och fortsatte hosta. När klockan var två sa jag till Danne att nu går jag upp och inhalerar honom. Så det gjorde vi i sängen, sen hoppade vi lite i sängen också och Elias hostade, hela tiden, så när jag inhalerade honom sa jag till Danne att han måste ju få jätteont när han hostar hela tiden men då skakade Elias på huvudet, lilla grodan. Sen gick Danne och la sig i Elias rum och jag och Elias somnade strax innan fyra. Danne började ju jobba fem så det blev inte mycket sömn för honom.

Sen hade vi besök av min mormor och morfar igår, vi fikade min paj som jag gjorde dagen innan, den var sååå sjukt god, Key Lime Paj heter den.
Sen gick vi till Kristinagården och det var inte många där igår men det var skönt och bra för Elias.

idag har mimmi varit här så jag kunde ringa lite samtal, vi fick beslutet från vår överklagan om vårdbidraget igår, halvt fortfarande, suck, så idag ringde jag kuratorn i Uppsala och nu händer det grejor vill jag lova, det kanske löser sig i alla fall, vi håller tummarna.


Kommentarer
Postat av: Anna-Lena

Din sista mening i bloggen andas optimism och det behövs verkligen. När kuratorn, som vet vilka vägar, som leder till resultat, engagerar sig med kraft, då tror jag, att Elias får detta hela vårdbidrag, som faktiskt borde vara solklart även för "pappersvändarna"! Elias verkar vara ovanligt tålig och så förståndig. När han hade hostat så länge och intensivt och du och Danne undrade om han inte hade ont skakade han på huvudet, som för att lugna sina föräldrar. Så fint av honom! Jag följer er kamp och det kommer att gå lyckosamt, var så säkra!

2011-01-20 @ 23:54:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback