För exakt ett år sen, Måndagen den 30 november 2009 fick vi ett telefonsamtal som skulle komma att vända uppochner på vårat liv. Måndagen den 30 november fick Elias diagnosen Cystisk Fibros. Efter många turer till sjukhuset, många samtal med vården fick vi efter 5 månader reda på att Elias alltid kommer vara sjuk, det finns ingen mirakelmedicin som kommer göra honom frisk, han kommer bara gradvis bli sämre och man vet inte när, bara att det kommer bli så. Jag kommer ihåg att den dagen gick vi bara runt, vi sa inget till varandra, kramades ibland, tittade på Elias och undrade vad det var för fel. Då visste vi ingenting om sjukdomen. Jag hade bara några dagar tidigare öppnat min salong, helt ovetande om vad vi skulle få reda på. Vi var i Västerås på några dagar senare och jag kommer ihåg att jag inte tyckte vi fick någon information alls. Men nu i efterhand kan jag tänka att det var nog jag som inte tog in informationen. Nu ett år senare har jag tagit in information, jag försöker vara uppdaterad om det som händer och jag försöker informera om Elias sjukdom, sprida kunskap om en ovanlig sjukdom som de flesta hört talas om men inte vet vad den innebär. Det har varit ett tufft och händelserikt år, nu när vi nått alla stora mål i livet kan jag undra hur vi har orkat, jag har öppnat en egen salong, vi har köpt hus och gjort totalrenovering, vi har förlovat oss och vi har gift oss. Konstigt nog går livet vidare med allt vad det innebär. Vi tar oss igenom vardagen på bästa sätt, ena dagen är allt som vanligt, andra dagar spenderar vi på sjukhuset. Men för varje dag blir vi starkare, vi har lyckats ta oss igenom ännu en dag med ovisst innehåll. Vissa riktigt bra, andra mindre bra. Men med ett gemensamt fokus, att våran son ska få det så bra som möjligt.

Postad i Allmänt